fredag 20 oktober 2017

VM i Olivplockning - första någonsin!

När jag blev tillfrågad om att åka på VM i Olivplockning sa jag ja direkt! En mer annorlunda och knasig grej har jag nog aldrig varit på, så det var lixom självklart att tacka ja utan att ens fundera på saken. Som tex var det skulle gå av stapeln... det hade inte spelat någon roll, jag hade åkt vart som helst!

Oliver innebär ju ändå värme och i år är det alltså Kroatien som är värd för tävlingen. Förmodligen nästa år också om det blir något då, det är lixom deras idé och den vill de gärna behålla. Tävlingen hålls på ön Brac som ligger ungefär en timmes båtresa från Split. Imorse kördes vi upp i bergen en bit från hotellet i Postira, här ligger olivlundarna på rad och utsikten över vattnet är fantastisk.

VM i Olivplockning består av två grenar, den ena innebär av att plocka oliverna för hand och den andra med hjälp av verktyg. Den första gick av stapeln på förmiddagen och den andra på eftermiddagen, däremellan kördes vi iväg till ett gammalt slott för att äta lunch. Värdet har varit helt fantastiskt och min kamera har gått varm hela dagen. Ni som följer mej på instagram har sett massor med bilder och även små filmer på tävlingsmomenten.

Under lunchen fick jag tillfälle att bekanta mej med damerna i laget från Nya Zeeland, så mysiga och trevliga. De är systrar och den ena bor numera i England, så detta var ett sätt för dem att träffas och göra något kul tillsammans. Vi åt även middag ihop och när vi slängde ett öga mot tv-n i lobbyn var storasystern på nyheterna  :-)

När sista tävlingsmomentet var färdigt skulle oliverna vägas osv, då passade jag på att smita iväg. Jag tog en promenad längs stranden till hotellet och fortsatte en bit förbi för att kolla in omgivningarna. Här är så fint! Det är gamla hus blandad med lite nytt, men inget nytt som sticker ut eller bryter av - allt ser genuint ut och passar ihop. Hotellet ligger i en hamn med morgonsol, så jag vaknade av soluppgången i morse och fick gå en bit bort för att se solnedgången nu ikväll. Imorrn ska vi på rundtur, då får jag se mer av den här fantastiska ön.

Idag avgjordes alltså VM i Olivplockning och imorgon koras vinnaren under en galamiddag med pompa och ståt. Systrarna från Nya Zeeland vinner nog inte, men kan ändå räkna sej som bland de åtta bästa i världen. Det är ju inte så illa! Att jag fått uppleva detta är bara så häftigt, jag har haft hur roligt som helst och tagit mängder med bilder. Imorrn ska jag intervjua vinnarna och när jag kommer hem ska jag skriva en artikel om alltsammans, det är ju därför jag är här.

Men jag måste tillbaka till Kroatien och gärna både till fastlandet, Brac och Hvar - detta vill jag se mer av och veta mer om! Det är ju så fint här!

torsdag 19 oktober 2017

Det började inte så bra...

Var är planet?
Så var det dax att hoppa på flyget till Kroatien i morse! Trodde jag ja... När vi kom till gaten så var flygplanet försvunnet. Puts, väck, borta! Efter en stund fick personalen i gaten veta att planet stod kvar i hangaren, servicen var inte färdig.

Jag hade ett anslutande flyg i Frankfurt, det var 50 minuter mellan Stockholmsplanets landning och Splitplanets start. Frankfurt är stort och tiden var knapp redan från början, jag insåg ganska snart att jag skulle missa planet till Kroatien. Men men, ingen idé att gapa på personalen och hetsa upp sej som många av de andra gjorde. Jag meddelade bara arrangörerna i Kroatien att jag skulle bli sen, om jag överhuvudtaget skulle komma fram... Det kändes inte helt självklart nämligen.

Vi skulle starta 9.00. 10.15 ungefär hade man hittat ett plan åt oss i en annan gate. Om det var det försvunna planet vet jag inte. Vi kom fram till Frankfurt 12.30 och mitt plan gick 12.05, jättemissat alltså! Så det var bara att ta sej till servicedisken, som givetvis var stängd! Nu fanns det en till, men mycket längre bort - det var bara att skynda dit. Jag hade ju ingen aning om när nästa plan skulle gå eller om det överhuvudtaget skulle gå nåt - så jag skyndande mej så mycket jag kunde. Jag kom fram till en låååång kö, vi var ju ett helt fullt plan som varit försenat och många skulle vidare. När det var min tur fick jag bara order om att springa tillbaka hela vägen igen, det var redan incheckning. Till Munchen!!!

Strax satt jag alltså på ett nytt flyg, men inte till Kroatien utan bara halvvägs dit. 35 minuter senare landade jag i Munchen och hade drygt en halvtimme på mej att hinna till flyget som skulle ta mej till Split. I Munchen var jag tvungen att gå igenom en passkontroll som tog lite tid och sedan springa vidare. Men jag hann stanna på en toalett och byta till somrigare kläder, det var lite varmt att springa igenom flygplatser med jeans och strumpbyxor... i Tyskland var det nämligen 18-19 grader varmt.

Ungefär samma tid som jag skulle landat i Split var jag äntligen på väg dit. Det tar bara en timme mellan  Munchen och Split och det enda jag hade ätit sedan 5.30 var en chokladkaka som jag hade med mej och en slags sockerkaka på sista flyget. Men jag var inte framme än! När jag landade i Split stod en taxi och väntade på mej. Nu skulle jag till hamnen som låg ca 20 minuter bort och kliva på båten som skulle ta mej till ön Brac. Där satt jag på båten och såg en fantastisk solnedgång, innan allt blev helt svart. Jag var nog den enda svennebananen på båten och rätt vart de var så började ABBA spelas på radion. Jag kunde inte låta bli att skratta.

En timme senare var jag framme på Brac och blev hämtad av en ny taxi. Han körde upp å ner för slingriga vägar i kolmörkret och tio minuter senare var vi framme vid Hotel Postura. Äntligen! Invigningsmiddagen var i full gång, två kvinnor stod och väntade på mej i entrén. Jag kastade in väskorna på rummet, bytte t-shirt och satte upp håret och sen iväg på middagen. Äntligen mat! Jag hade kunnat äta precis vad som helst, jag var sååå hungrig!

Medan jag åt presenterades lagen som ska delta i världens första VM i Olivplocking och tävlingen förklarades invigd. Jag åt tillsammans med två guider och två franska journalister. Det var ju beckmörkt så jag frågade guiderna var vi egentligen befinner oss och hur långt vi är från vattnet. Svaret var 20-30 meter... snacka om att man kan bli helt förvirrad av mörker. Väl tillbaka på rummet öppnade jag till balkongen och jag har vattnet direkt nedanför - helt fantastiskt!

Så imorrn ska jag fota soluppgången! Nu ska jag dö en smula efter en alldeles för lång och händelserik dag. Gonatt!

onsdag 18 oktober 2017

Imorrn får jag sooool!

Imorrn drar jag på jobbresa till Kroatien. Ni som reser lite då och då vet hur mycket man vill ha gjort innan man åker iväg, "att-göra"-listan är en mil lång! Vi får väl se hur mycket jag hinner...

När jag reser bort vill jag gärna ha all tvätt fixad, undanplockat och dammsuget. Jag vill komma hem till ett städat hem och kunna slänga mej i soffan utan att plocka bort en massa grejer först. Jag vill även ha en tom mailkorg så gott det går. Eller... tom är den ju aldrig, men jag vill ha svarat på allt som behöver svaras på och skickat allt jag själv behöver svar på. Bloggen är ju alltid med mej så den låter jag vara som den är, förutom veckomatsedlarna - dem lägger jag in ett par veckor i förväg. Magasinet däremot vill jag ha förjobbat så mycket det går så jag kan släppa det helt och hållet. Jag vill även betala alla räkningar och ha koll på sånt.

Hur mycket har jag hunnit då? Mailen är faktiskt otroligt nog färdig! Där är allt genomgånget, svarat och skickat. Jätteskönt! Magasinet har färdiga inlägg ända tills på tisdag. Så det kan jag också i stort sett släppa. Bara städningen kvar... räkningarna och dagens blogginlägg. Martin ska ju vara kvar hemma, så det där med att städa är inte jättenoga... men vi städar lite olika och just dammsugningen vill jag iaf ha fixat innan jag åker.

Så läget känns ju faktiskt under kontroll! Resväskan ligger mitt på vardagsrumsgolvet och ska gås igenom en gång till. Jag tänkte bara ha handbagage så det gäller att kolla att allt är med. Det som missas går ju iofs att köpa där. Naglarna är fixade och jag kom otroligt nog ihåg att växla lite pengar idag när jag var i stan.

Just den här resan ser jag fram extra mycket emot. VM i Olivplockning på ön Brac i Kroatien, mycket galnare kan det ju inte bli. Det ska bli väldigt roligt och annorlunda! Jag landar i Split runt lunch imorrn och då ska det vara 23 grader varmt och sol. Så skönt! Jag åker taxi till hamnen och tar båten över till Brac som tar 50 minuter. Sen åker jag en annan taxi till hotellet i Supetar. Snabbt ombyte och sedan välkomstmiddag direkt. På fredag och lördag går VM av stapeln i två olika grenar och på lördag är det galamiddag med prisutdelning. Å på söndag åker jag hem till kylan igen.

Självklart kommer jag både att blogga och instagramma under resan. Det kommer bli en galen resa, så häng med  :-)

måndag 16 oktober 2017

Matsedel v 42

Halva oktober har passerat och äntligen ska jag få lite sol på näsan! På torsdag åker jag till Kroatien för att jobba med VM i Olivplockning. Jag ska fota och skriva om tävlingen, så det är jobb från 7 på morgonen till 22 på kvällen. Det är 23 grader varmt och känns alldeles underbart även om dagarna blir långa.

Trots förra veckans Bak- och Chokladfestival hade jag lyckats gå ner i vikt. Men då gick jag en massa varenda dag och tränade mina tre pass. Jag är så himla nöjd att jag fått ihop tre träningar per vecka senaste månaden, det är så jag vill ha det. Vi har en ny maskin i cirkeln som är skitjobbig, men den är effektiv och jag kan redan se resultatet i midjan.

Kommande vecka blir alltså lite si och så med maten. Några oliver blir det dock inte, för det tycker jag inte om. Men självklart ska jag smaka på den kroatiska maten och drycken! Allt som ön Brac har att erbjuda och härliga hotellfrukostar förstås!

Här är veckans meny som den skulle sett ut om jag varit hemma:

Måndag: Tomatsoppa 3 SP för hela satsen
Tisdag: Krabb- och räkgratäng 8 SP
Onsdag: Nudelwok med kassler fr 21 SP för allt
Torsdag: Lättlagad potatiskaka med kyckling 5 SP plus tillbehör
Fredag: Krämig Tacogratäng fr 13 SP
Lördag: Räkor frästa i vitlök 2 SP
Söndag: Sparrisrisotto 13 SP (lika gott med svamp)

Jag vill särskilt rekommendera tacogratängen som är så god att man knappt kan sluta äta! Allt utom soppan och de frästa räkorna funkar perfekt i matlåda.

Följ med mej på instagram @marlenerinda om ni vill se hur jag har det i Kroatien  :-)

lördag 14 oktober 2017

Melankoliska lördags funderingar

2001
Jag har ett bra liv. Andra tycker säkert att det är konstigt liv, men jag trivs. Jag kunde aldrig i mitt livs vildaste fantasi drömma om att jag skulle gifta om mej och få ägna mina dagar åt att göra precis vad jag vill. Jag blir lite melankolisk så här på höstkanten...

När jag skilde mej var jag bara 28 år gammal. Jag hade varit tillsammans med mina dåvarande man halva mitt liv, sedan jag var 14, och hade två små pojkar (3 resp 4,5 år). Det där med dagis var inte riktigt min grej och min man tyckte detsamma - vi var helt överens om att ha barnen hemma. Jag hade 5-6 olika jobb för att jag skulle kunna ha dem hemma och själv jobba hemifrån och extra. Pojkarna hade 10 olika diagnoser, de medicinerade var fjärde timma och var alltid sjuka. Det var lite pyssel att få ihop allt när jag blev ensam.

Jag gick inte in i väggen, jag sprang! Med huvet före. Men jag vågade inte berätta för folk att jag var utbränd, för det var man inte då (1998), det var en svaghet och något som bara satt i skallen. Så jag sa istället att man hittat nåt fel på hjärtat, det var enklare och något folk accepterade. Jag var helt slut, kunde tappa minnet, tappade ord, förstod inte vad jag läste, hittade inte vägen, var trött jämt osv osv. Alla som varit utbrända vet hur det är... man blir lite dum i huvet faktiskt. Det tog ungefär tre år innan jag var något sånär ok, men då hade jag redan fått en massa följdsjukdomar som man inte hittade förrän långt senare.

När jag mådde ok igen tog jag en titt på mej själv utifrån och insåg att jag var i ganska dåligt skick. Killarna hade börjat i skolan och jag hade några timmar helt för mej själv på dagarna. Jag jobbade hemifrån och gjorde så gott jag kunde för att försörja oss. Jag hade börjat jobba lite vid vågen på Viktväktarna och killarna hängde ofta med dit. Jag längtade efter sällskap i soffan på kvällarna när barnen somnat, men hade accepterat att jag nog skulle bli ensam resten av livet. Vem skulle vilja ha mej? Å vem ville jag egentligen ha? Kraven ökar med åldern kan man väl säga.

Att den där blonderade killen i kassan skulle bli min man fanns inte på kartan! Att jag skulle bli hans fru fanns inte i på hans karta heller. Det är kanske inte så konstigt att det skulle ta nästan sju år innan vi såg varandra som något annat än arbetskollegor? Vad hade hänt om bara den ena av oss skrivit in oss på Viktväktarna? Eller om han jobbat på en annan ort än där jag bodde? Allt har varit en slump från början till slut när det gäller oss två. Vi blev inte ens tillsammans på ett naturligt sätt, vi diskuterade oss fram till att testa att vara ihop... vem gör så?

Men det funkade! Och från den där kvällen när vi satt vi varsin dator och chattade om att testa lite smått så har allt känts helt självklart. Bara två veckor efter vår "överenskommelse" tyckte killarna att han lika gärna kunde stanna kvar hos oss, han var ju ändå alltid här... Martin blev en i familjen direkt! Å så har det varit i snart tio år, med den lilla skillnaden att barnen inte längre bor hemma. Jag som trodde att jag skulle bli helt ensam den dagen barnen flyttade. Så blev det inte. Barnen flyttade,  precis som de ska göra, och jag gifte mej! Jättekonstigt! Å helt underbart!

2016
Mitt liv blev inte alls som jag trodde. Barnen skulle flytta, jag skulle bli ensam - så var det bara. Men så blev det inte. Barnen flyttade, men jag blev inte ensam. Martin finns där som en klippa att hålla fast vid. Han är trygg, hjälpsam, ödmjuk och varm och hans finns alltid där för mej. Han accepterar mej precis som jag är och har ett enda krav på mej; att jag tar hand om mej! Hur kunde jag ha sån tur? Jag... som inte brukar ha tur... som inte har någon häftig karriär, inte är varken snygg eller särskilt charmig. Vad han ser vet jag inte riktigt, men jag är tacksam för att han ser det.

Vad hade hänt om jag inte skrivit in mej på Viktväktarna och han inte hade suttit i kassan den dagen? Det får vi aldrig veta och jag vill faktiskt inte veta det heller. Jag är nöjd med att det blev som det blev och att jag har det som jag har det  :-)

tisdag 10 oktober 2017

Pick your fights...

När jag var yngre hade jag inga problem med att säga min åsikt eller gå emellan/dela på folk som bråkade. Jag tog alltid de svagas parti och gick emellan vid mobbing trots att jag kunde få en smäll själv. Det var naturligt för mej, inget jag tänkte på.

De senaste åren har jag dock börjat tycka att det tar för mycket energi att säga emot och argumentera. Uttrycket Pick Your Fights började dyka upp i skallen oftare och oftare. Man behöver ju inte säga allt man tycker jämt eller vara den som står upp för andra hela jäkla tiden. Eller? Kan man gå emot sin natur och sluta bry sej? Tänk för att man kan det! Å det innebär inte att jag blivit mer egoistiskt mot andra, det handlar bara om att jag väjer mina tillfällen när jag verkligen vet att jag kan göra skillnad.

Förr tyckte jag att det var viktigt att någon (jag) vågade gå mot strömmen och visa att alla inte håller med i allt som sägs. Jag engagerade mej i saker och ämnen som var bortglömda och ropade ibland högst av alla. Jag var med i tv-debatter och kände mej hela tiden taggig och arg, även om det kanske inte alltid syntes utåt. Det tog massor av energi och jag var ofta i konflikt med folk, men det gjorde mej inget - jag är inte konflikträdd.

Men att ständigt höja sin röst och gå emot massan är jobbigt i längden. När jag gick in i väggen 1998 började jag inse hur mycket energi det faktiskt tar och att man blir ganska otrevlig... Men att bryta en vana och ett naturligt mönster är svårt. Även om jag inte ville säga emot - så gjorde jag det ändå... det tog tid att lära mej att bara vara tyst. Att vara som de flesta andra. Och det tog emot att inte längre vara den som försvarade allt och alla. Men jag upptäckte att när jag inte skrek lika ofta, så lyssnade fler när jag väl gjorde det. OCH jag blev gladare.

Det tog många år av självbehärskning och jag misslyckades ofta och misslyckas fortfarande ibland. Men numera går det ändå hyfsat bra att hålla truten och inte uttrycka min åsikt förrän någon frågar efter den eller jag verkligen tycker att min röst behöver höras. Kanske har det med åldern att göra, men jag tycker faktiskt att folk tar mej mer på allvar numera. Kanske är jag lugnare i mitt uttryck, kanske bara klokare? Jag behöver inte längre säga allt jag vet och tycker, jag överlever faktiskt ändå. Jag vet inte alltid bäst, men vet ändå en himla massa!

Det är jätteskönt att inte vara "motvalls kärring" i allt, utan faktiskt luta sej tillbaka och se andra ta de fighter som jag brukade ta. Jag tycker fortfarande lika, men kan vänta lite med att säga det. Jag väljer numera mina fighter  :-)


måndag 9 oktober 2017

Matsedel v 41

Hösten är en jobbig period för mej. När det blir kallare blir värken värre och jag vill helst bara ligga under en filt och äta smågodis. Ligga under en filt är väl ok, äta smågodis också - i rimlig mängd...

Istället kämpar jag med min träning, jag planerar tom in den i almanackan! Får jag in två gånger är jag nöjd, blir det tre är jag jättenöjd! Många strävar efter 10 000 steg om dagen, mitt mål är 7000, det är nog så knepigt när man sitter hemma och jobbar. Dessutom gillar jag att lyckas, sätter man ett lägre mål är det ju mer troligt att det lyckas och allt annat är bonus. Det är roligare att vara glad lixom  :-)

Utmaningen den här veckan är Bak- och Chokladfestivalen som börjar på torsdag. Den går parallellt med Hem & Villa på Älvsjömässan. Den dagen blir det både många steg och mycket godis kan man väl gissa... Det är som det är.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med tomat & mozzarella fr 5 Sp plus pasta
Tisdag: Fiskgratäng med osttäcke 3 SP plus potatis
Onsdag: Vitlökskycklinggryta 4 SP plus pasta
Torsdag: Snabb kasslergratäng 6 SP
Fredag: Pasta med räkor & chili 2 SP plus pasta
Lördag: Broccolipizza 14 SP för hela
Söndag: Zucchinigratäng med kyckling 3 SP plus kyckling

Rätter för matlådan är Vitlökskycklinggrytan och Kasslergratängen. Zucchinigratängen måste ni göra! Den passar till nästan allt!

Ha en fin vecka!

lördag 7 oktober 2017

När man vet exakt vad den andra gör...

Varje lördag storhandlar vi inför kommande vecka. Idag när vi handlade slog det mej hur otroligt synkande vi är. Vi vet exakt vad den andra gör och har hittat ett system som är så effektivt som möjligt. Å det handlar inte bara om när vi handlar.

Martin och jag träffades på jobbet. Våra 5-6 första år tillsammans både jobbade och bodde vi ihop. På jobbet hade vi olika uppgifter men en hel del gemensamma uppgifter också. Från det att vi låste upp lokalen hade vi ett väl utarbetat mönster som vi jobbade efter helt automatiskt. Jag plockade fram alla grejer, Martin gjorde ordning kassasystemet, jag satte upp skyltar, han möblerade lokalen. Efteråt räknade jag lagret medan han plockade undan i lokalen, jag plockade undan mina grejer medan han fixade kassan. Väl hemma skickade han alla kassarapporter medan jag planerade nästa dag. Allt gick automatiskt. Smidigt och effektivt.

Nu jobbar vi inte ihop längre, men det funkar nästa likadant hemma. Varje lördag gör Martin en inköpslista medan jag letar fram recepten vi ska testa. Han tar kassarna och låser ytterdörren, medan jag sätter mej tillrätta i bilen. Väl framme hämtar han kundvagnen och scannern, medan jag väljer blommor (om han inte redan köpt en bukett till mej på fredagen). Jag tar gurka, han tar tomater, jag tar bananer, han tar champinjoner... han stannar och kollar inköpslistan, jag kollar att grejerna finns. Vi kommer hem, han plockar upp och jag går ut med Baileys. Han fixar lunchen medan jag sätter mej och jobbar en stund eller fixar i trädgården.

Jag tycker det är fascinerande hur synkroniserad man blir. Vi blev det efter väldigt kort tid tillsammans, säkert för att vi jobbade ihop och var tvungna att få saker att funka smidigt och effektivt på jobbet. Kanske tog vi med oss systemet hem för att det funkade bra? För en del låter detta säkert jättetråkigt, men för mej är det bara tryggt och skönt. Vi skulle bli ganska förvirrade bägge två tror jag om jag ställde mej och fixade lunch medan han tex klippte gräset...

Människan är ett vanedjur och det visar ju vi två rätt tydligt. För oss är det både naturligt och  bekvämt, vi tjafsar aldrig om vem som ska göra vad. Våra roller är väldigt tydliga för oss, men självklart hjälps vi även åt med mycket. Martin lagar det mesta av vår mat, fixar bilen och lagar saker. Jag städar, tvättar och tar hand om trädgården. Resten gör vi tillsammans. Vi kompletterar varandra väldigt bra! Jag tycker det är så häftigt med den här tysta kommunikationen och samförståndet. Nästan så det ibland känns som man delar hjärna.

Enda gången vi inte är helt synkade är när jag har en lista på tusen saker att göra under den där lediga helgen... och Martin tycker att en ledig helg är just en ledig helg... då kan jag bli lite stressad. Även om jag vill, så kan jag inte göra en del saker själv... tyvärr... Men oftast är detta inget problem, han är oftast med på noterna (mina).

Kanske är det detta som gör att vi aldrig bråkar eller ens tjafsar? Jag vet inte. Men det är iaf jäkligt skönt  :-)

fredag 6 oktober 2017

Jag har iaf lite kontroll...

Den här veckan har gått så sjukt snabbt! Varenda dag har varit uppbokad men jag har trots detta skött både mat och träning. Känns skönt att har kontrollen på iaf något i mitt liv  :-)

Förra veckan hade jag avbokat nästan allt och satt och skrev hela dagarna. Jag hade nästan jobbat ikapp och var sååå nöjd med mej själv. Nu ligger jag efter igen... Så även om helgen är helt ledig blir det att sitta vi datorn en hel del ändå. Sitter jag intensivt 2-3 timmar hinner jag massor, så det är bara att göra. Måste förbereda min resa till Kroatien, nu börjar detaljerna trilla på plats.

Men hösten är här på riktigt nu och då blir värken och fibron sämre. Oavsett hur mycket jag tar på mej så fryser jag konstant. Inte så där som när man får gåshud och tycker det är lite kyligt, som normala människor... nej, inte jag inte... jag har långkallingar och vantar inomhus och är ändå iskall. Jag fryser så det gör ont ända in i benen, i skelettet lixom. Baden blir många och långa och värmedynan i sängen är guld värd, det är det enda som hjälper.

Att då ha en resa att se fram emot är hur underbart som helst! Visst är det jobb, men det gör inget! Jag får sol och värme, kan klä mej i shorts och sitta ute och äta. Dagarna börjar redan vid sju och slutar efter middagen sent på kvällen. Jag ska mest fota och bevaka det som händer under Olivplocknings VM i Kroatien, som enda reporter från Skandinavien. Jag har sett schemat och även om det är späckat, så ser det ut att finnas liiiite tid att ta en pyttestund på stranden också.

Jag tror att nästa vecka ser ok ut när det gäller träning, maten däremot... det är Bak- och Chokladfestival på Älvsjömässan... Även om man försöker att tänka lite så räcker det inte en sån dag, men det är som det är med den saken. Det är bara att njuta av det som stoppas i munnen och ta tag i förfallet direkt. Sånt är live.

Nähä, bäst att fortsätta med alla "måsten", det är lite som ska hinnas med innan vi ska iväg på Pluras show ikväll. Ha koll på instagram @marlenerinda om ni är nyfikna  :-)


tisdag 3 oktober 2017

Följ med till Afrika över jul 2018

Som ni kanske vet så har jag större delen av mitt hjärta i Afrika och närmare bestämt i lilla Gambia. Jag bodde där i början på 90-talet och var tillbaka första gången igen med familjen efter drygt 20 långa år, numera åker vi dit ungefär var tredje år. Om drygt ett år är det dax igen och den här gången bjuder vi in er att följa med!

Gambia är ett litet land med ungefär 2 miljoner invånare. Det ligger i Senegal men är ett eget land och ligger på bägge sidor om Gambiafloden. För länge sedan var det en engelsk koloni, vilket gör att de allra flesta pratar en bra engelska men många av de yngre i turiststråken talar även de skandinaviska språken vilket gör det enkelt att resa runt i landet. Det ligger rakt ner, tar ca 8 timmar att flyga dit och på vintern är det bara en enda timme i tidsskillnad. Ett jätte bra vinterresmål om man vill vara helt säker på sol och värme, men slippa jobbig tidsomställning.

Jag hamnade där av en slump. Drömmen var att åka till Afrika och det var det som passade bäst när vi tittade på resor sommaren 1990. Så föll det sej som så att den 1/11 1990 drog vi iväg till Gambia, samtidigt som den första snön föll över Stockholm. Något hände vid inflygningen över mangroveträsken och jag blev fast direkt! Under våra två veckor blev jag erbjuden jobb, så jag åkte hem och packade om och flyttade dit. Drömmen om att besöka Afrika blev verkligen uppfylld med råge.

När jag åkte tillbaka med familjen
blev yngste sonen kompis med
Smile som vi sedan dess hjälper både ekonomiskt och till vis del även praktisk så gott vi kan på distans. När vi var tillbaka förra gången besökte vi även Smiles familj och by och fick på så vis hela byn som ett slags fadderprojekt. Beviset på deras uppskattning fick vi när vi gifte oss, då hade byn en stor fest för oss och skickade bilder från deras bröllopsfest till vår ära. Hela galet och så otroligt hedrande.

Å snart är det alltså dax att åka igen! Nästa resa går av stapeln runt jul 2018, om drygt ett år alltså. Det är bara Ving som har charterresor dit, vilket är både enklast och billigast, och de resorna släpps under våren. Vi åker dit 2-3 veckor, i bästa fall både över jul, nyår och trettonhelg och kommer förmodligen att bo på Bungalow Beachhotel i Kotu. Vem som vill är välkommen att hänga på, alla bokar för sej, den tid man vill och bor var man vill men vi finns där för den som vill. Vi kommer självklart att åka till vår by och alla som vill är välkomna att följa med även dit - det blir ett minne för livet - det kan vi lova!

Varför erbjuder vi er då att följa med? Jo, för att många är nyfikna på Afrika men vågar inte åka dit själva av olika anledningar. Nu finns vi där för att tipsa, hjälpa och på alla sätt finnas tillhands om och när man vill. Vi vill också hjälpa Gambia på fötter igen efter allehanda tråkigheter som skrämt bort turisterna. Gambierna lever på turisterna och behöver få tillbaka den blomstrande turistindustri som var på 70-80-talet. OCH vi vill komma åt det outnyttjade utrymmet i era resväskor  :-)

Gambia är ett fattigt land och inte ens för den som är rik finns allt att köpa. Därför vill vi fylla ut era väskor med kläder, leksaker, skor, elektronik, skolmaterial och en massa annat som ni själva får vara med och lämna över på plats. Ni kommer alltså med egna ögon se att grejerna kommer fram och gör nytta. Ni kommer att få uppleva genuin glädje och tacksamhet som ni aldrig sett förut. Efter detta kommer ni aldrig att bli er själva igen, ni åker hem med helt andra prioriteringar än ni kom med. På gott och ont, men mest gott förstås!

En sån här resa kostar i runda slängar 15 000 kr per person för två veckor för flyg, hotell och halvpension. Sen tillkommer förstås lite pengar där, som tex transport till byn. Jag vet att det är mycket pengar och börjar ni spara nu så är det alltså minst en tusenlapp i månaden som behöver läggas undan. Jag har skrivit om detta flera gånger så jag vet att några av er redan börjat spara för ganska länge sedan.

Vi kan LOVA er en helt magisk resa, vackert väder, underbara solnedgångar, folktomma stränder, mängder med nya vänner, god mat och en upplevelse för livet. Vi kan nästan garantera att ni kommer att vilja åka tillbaka... Gambia lixom sätter sej fast i en och hur man än försöker så blir man inte fri eller också är det just det man blivit - fri! I Gambia finns nämligen inga måsten, där är man bara.

Nu hoppas jag att jag lockat er ordentligt och att ni följer med oss
till världen finaste plats på jorden. Mitt eget Afrika med vilda apor i träden, sköldpaddor på vägen och hjärtliga gambier med världens största leenden. Ni följer väl med?


måndag 2 oktober 2017

Matsedel v 40

Det är oktober och mindre än tre månader kvar av året. Det betyder att om exakt tre månader glider vi omkring på Kap Verde och har det bra i värmen. De betyder i sin tur att jag vill gå ner ett par kilo för att trivas med att glida omkring i tunna sommarkläder...

Förra veckan handlade allt om träning och jobb. Jag tränade enligt planen mina tre gånger och var ute med hunden varje dag. Maten hade jag hyfsad koll på, även om jag experimenterade en del vid spisen. Jag satt och jobbade 3-4 timmar varje eftermiddag, vilket gjorde att jag kom ikapp massor och även kunde jobba lite i förväg. Så jag är supernöjd!

Vi får väl se hur jag ska få ihop denna vecka på bästa sätt med träning, mat och jobb. Det visar sej  :-)

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med spenatsås 2 SP plus pasta
Tisdag: Torsk i tomattäcke 8 SP
Onsdag: Cannelloni fr 7 SP
Torsdag: Kyckling med tomatsås 4 SP plus pasta
Fredag: Tacogryta 4 SP plus ris
Lördag: Gratinerade saffransräkor 6 SP plus ev tillbehör
Söndag: Oumph Bourgignon fr 2 SP plus potatis

Jag vill särskilt rekommendera Kyckling i tomatsås, Tacogrytan och Oumph Bourgignon om ni behöver ha matlådor.

Ha en riktigt fin vecka!


söndag 1 oktober 2017

Mängder med vegetariska favoriträtter!

Idag är det Vegetariska Världsdagen och därför tänkte jag pusha för mina vegetariska favoriträtter. De har blivit ganska många eftersom vi äter mer och mer vegetariskt här hemma.

Vi är inte vegetarianer, mer sk flexitarianer kanske man kan säga. Det började nog med att plånboken fick styra, det är dyrt med kött! Sen började vi se till mat man kan äta lite mer av utan att kalorierna (smartpointsen) drar iväg. Och så har vi ju miljöaspekten förstås!  Dessutom är det gott  :-)

Här är några av mina favoritrecept, utan rangordning - men de två översta är riktigt, riktigt goda!

Krämig Tacogratäng fr 13 SP

Vegetarisk Moussaka 6 SP

Lasagne med quorn och keso 9 SP

Pasta med krämig spenatsås 2 SP plus pasta

Pasta med quornfärssås 3 SP plus pasta

Zucchinipasta med tomatsås 1 SP!

Halloumiburgare med picklad lök fr 8 SP

Fylld aubergine 4 SP

Pasta med zucchini och fetaost 3 SP plus pasta

Pasta med grönsaker och fetaostkräm 4 SP plus pasta

Quornstroganoff 3 SP plus pasta/ris

Stroganoff med oumph 3 SP plus pasta/ris

Oumph bourgignon 3 SP plus potatis

Frittata med pasta och zucchini 11 SP

Frittata med fetaost 6 SP

Vitkålsgratäng 14 SP för hela

Zucchinigratäng 3 SP

Auberginegratäng 5 SP för hela


Detta är några av våra favoriter. Har du någon vegetarisk rätt som är din favorit? Dela gärna med dej av receptet, så vi kan äta mer gott  :-)


lördag 30 september 2017

Vinn boken Himlen kan vänta av Lotta Gray!


Vad sägs om en ny tävling? Den här gången kan en av er vinna boken Himlen Kan Vänta av Lotta Gray. 

En berörande och saklig berättelse om Lottas väg från ont i magen och cancerbeskedet, till behandling och livet efter. En otroligt stark bok om och av en otroligt stark kvinna!

Tävlingsreglerna är som vanligt enkla:

 
* gilla bloggen på FB

* berätta i en kommentar här nedan vad du tänker på när du hör ordet cancer

* ange din mailadress i samma kommentar

Delar du inlägget får du en stjärna på himlen :-)
Tävlingen avslutas 15/10 kl 23.59.

(Ibland fungerar det inte att kommentera från mobil, testa från en dator istället om det krånglar eller maila svaret till mrinda@swipnet.se)

torsdag 28 september 2017

När vågen står still...

Jag ser många som blir väldigt fundersamma och ibland alldeles förtvivlade när vågen står still, trots att de gjort "allt rätt". Så jag tänkte bena ut detta lite, varför det kan bli så och om det finns något man kan göra åt det.

Till att börja med vill jag säga att det många kallar platå, inte är att stå still en eller två veckor då och då. En platå är att stå still en månad eller längre än så och den första brukar uppstå när man hållit en ny diet i ca 6-8 veckor. Efter drygt en månad är det inte lika kul längre, vikten rasar inte så mycket som man tänkt sej och man är inte lika noggrann. Många ger upp efter den tiden, just för att viktraset inte håller i sej.

Men då kan vi väl också säga att vitnedgångens takt handlar om väldigt många saker. Har man jojobantat tidigare så går man inte ner lika snabbt i vikt som någon som aldrig ens försökt gå ner i vikt förut. Har man mycket övervikt, går man ner i vikt snabbare än den som har mindre att ta bort. Alltså går viktminskningen långsammare ju närmare målet man kommer, man kan helt enkelt inte rasa flera kilo i veckan hela sin viktminskning - det är orimligt! Kroppen är ingen maskin!

Vi är alla olika! Alla kroppar reagerar olika på förändring, men gemensamt är att kroppen vill återgå till sin högsta vikt. Övervikt skapar nya fettceller och dessa vill vara påfyllda, det är därför det ofta är svårt att hålla borta vikten man en gång gått ner. Vi har dessutom olika förutsättningar. Det handlar om kön, vikt, ålder, sjukdomar, stress och en massa annat. En del kan vi styra själva, en del inte.

Om man tycker att man gjort allt men vågen ändå står still, finns det några saker man kan fråga säg och då är det viktigt att man svarar ärligt. Man lurar bara sej själv...

* Håller du din dagliga kalori/smartpoinst-budget?
* Fyller du i checklistan till punkt och pricka?
* Väger och mäter du allt du äter?
* Hur mycket noll-pointsgrejer äter du? Blir det kanske SP i längden?
* Dricker du ordentligt?
* Äter du fett?

Om du har koll på detta och ändå inte går ner i vikt kanske det är dax att fundera på din livssituation.

* Sover du ordentligt?
* Stressar du mycket?
* Är du frisk?
* Funkar magen som den ska?
* Har du gått ner till normalvikt kanske kroppen är nöjd?
* Är det verkligen helt still? Kolla måttbandet!

Den som väger sej varje dag är ofta mer stressad över sin vikt än andra. Man kan väga sej varje dag, men jämför då bara tex måndag med måndag. Annars blir resultatet missvisande och stressen jobbig.

 Står vågen still eller det tom blir ett plus någon vecka kan det handla om flera olika orsaker:

* Trög mage
* Intag av salt mat
* Mens och ägglossning
* Träningsvärk
* Tillfällig stress/sömnbrist

De här orsakerna rättar ofta till sej snabbt och man brukar gå ner som vanligt veckan efter. Men eftersom kroppen inte är någon maskin släpper den ifrån sej vikt när den tycker att det passar. Kroppen vet alltid bättre än oss och rustar oss alltid för sämre tider så gott den kan. Den känner av när vi håller på att bli sjuka och kommer att behöva extra energi eller när vi helt enkelt inte borde gå ner mer i vikt och då stannar den där. Allt för att skydda oss.

Men om vi nu ändå fortfarande har en övervikt att ta bort, finns det då några knep? Klart det finns!

* Har du inte motionerat förr, börja med promenader.
* Ät mer protein.
* Variera maten, testa nya recept.
* Ät mat för dina kalorier/SP - inte vin och godis.
* Ta en alkoholfri månad och se vad som händer.
* Se till att få ordentligt med vila.
* Utmana dej själv - gör något du inte brukar göra.
* Var snäll mot dej själv!

Och det kanske viktigaste av allt: Jämför dej inte med andra och skratta mycket!

onsdag 27 september 2017

Superpepp!

Carina och Marie är två otroligt härliga, energiska och ödmjuka kvinnor som tillsammans driver 4Good är Sveriges största kvinnliga nätverk med över 30 000 medlemmar som arrangerar peppande kvällar, resor och en massa annat. Kolla in dem om ni inte hört talas om dem innan.
4Good.

Jag har haft förmånen att komma på ett gäng 4Good-kvällar under de senaste 2-3 åren och i måndags var det dax igen. De här kvällarna är de mest hjärtliga man kan hitta och de gör så enormt mycket gott för en. Man kommer dit med en stor förväntan och går därifrån med ett stort leende och en go känsla i magen.

De är alltid fyra inspirerande personer som berättar sin livshistoria, så mycket man nu hinner på ca 30 minuter. Hittills har jag haft förmånen att lyssna till bla Mårten Nyhlen, Renata Klumska, Alice Bah Kunke, Tony Irving, Jessica Frej, Leila Lindholm, Tobias Karlsson och en massa andra. I måndags fick vi stifta bekantskap med en av de mest energiska personer jag någonsin träffat, nämligen Gunnar! Gunnar är den som lär domarna i FIFA att springa snyggt... jo det är sant! 

Gunnar har en lika häftig berättelse som personlighet. Hans liv förändrades när en ny lärare SÅG honom, den förra såg honom mest som ett problem - den nya såg HONOM. De förlösande orden var "Gunnar, du är inte dålig på att sitta still, nej vet du, du är bra på att röra dig". Så lite skulle göra hela skillnaden för resten av hans liv. Han var bra på något!

Vi fick också träffa  Andra Farhad eller Börshajen som hon kanske är mer känd som. Andra är tjejen som googlade "hur blir man rik?" som 15-åring, startade en karriär som aktiehandlare och idag som 24-åring är driver Börshajen och lär ut det mesta om ekonomi. Jo, hon blev rik! Hon är miljonär och vill även att andra ska bli det och därför har hon kostnadsfria kurser för dem som vill lära sej mer om aktiehandel. Så cool tjej!

Men Carina och Marie vill nå längre ut än vad de här kvällarna gör och startade därför en Podd och skrev en bok som kom ut för bara några veckor sedan. Till podden bjuder de in intressant personer, i måndags spelade man in en direkt från scen med Clara Henry som man kan lyssna på inom kort. Stora Pepp-boken är en guide till mer pepp och hur man i åtta steg blir "bjussigare" mot sej själv. Allt för att man ska våga ta det läskiga steget utanför comfortzonen.

Världen behöver fler som Carina och Marie. Människor som bara vill gott och mer än gärna ser sina medmänniskor lyckas. Snacka om att sova gott på natten med vetskapen om att man varit en liten del av att förändrat människor liv. För så är det faktiskt! Det finns mer än ett exempel på kvinnor som lämnat en 4Good-kväll och gått hem och tagit det där läskiga klivet och som lyckats skapa en helt ny karriär eller ett helt nytt liv. Några av dem kommer faktiskt tillbaka och berättar om sin historia.

Jag försöker vara en sån person som peppar och stöttar, ibland lyckas jag - ibland inte. Men jag glädjer mej alltid åt vänners framgång! Jag har ju tagit det där klivet, även om jag inte tyckte det var så läskigt... två gånger till och med! Första gången var när jag släppte allt och flyttade till Afrika, andra var när jag och Martin slutade på Viktväktarna och jag startade Du i Fokus. Jag är inte en av dem som lyckats stort eller har fått en framgångsrik karriär, men jag trivs med mitt liv och har det himla kul!

4Good-kvällarna äger rum både i Stockholm, Göteborg och Malmö och man behöver absolut inte byta karriär för att uppskatta de här kvällarna. Vill man bara ha lite mer skratt och hjärta så räcker det för att få en väldigt härlig kväll. Jag kan inte nog rekommendera dem, så jag säger bara: boka in er nästa gång! Ni kommer inte att ångra er!


tisdag 26 september 2017

Dax att ringa 112?

De som känner mej vet att jag avskyr att laga mat. De recept som Martin och jag skapar är det Martin som lagar... jag hittar något gammalt recept som vi gör om så det passar oss och vår målgrupp, Martin lagar det och jag tar sedan bilderna. Det är väldigt sällan det är ombytta roller...

Men nu har jag haft några dagar med relativt gott om tid och de idéer jag haft ett tag har jag nu tagit tag i själv. Igår testade jag ett recept på typ äggmuffins och idag en variant av äggrulle. Ingen av dem blev så pass bra att jag kunde skriva ett färdigt recept, så det är bara att testa vidare. Det är vid såna här tillfällen som Martin nästan ringer räddningstjänsten, han vet ju hur mycket det krävs för att jag frivilligt ska testa saker i köket. Han brukar säga att när han hittar mej i köket är det dax att ringa psykakuten  :-)

Hela den här veckan är lugn så jag försöker att komma ikapp med allt som jag ligger efter med och det är ganska mycket... jag har gått igenom mailen sedan senaste månaden, börjat boka in julborden som ska testas, fixat tid för service på bilen och skrivit mängder med texter. Så jag hoppas kunna vara ikapp innan veckan är slut och kanske tom jobbat lite i förväg också.

När jag har glest i almanackan prioriterar jag träning och vila. Träningen har jag fått till bra, vilan har det varit lite sämre med - det är väldigt mycket "ska bara" innan jag kommer till ro. Men det kommer nog, bara jag känner att läget är mer under kontroll kan jag slappna av. För läget har varit allt annat än under kontroll... översvämning, renovering, evakuering, magbesvär och en massa annat har ställt till det. Nu har källaren torkat upp, gubbarna som renoverat rören är färdiga, vi kan bo hemma igen, magen är ok just nu men utredningen fortsätter... saker och ting trillar på plats.

Dagen brukar börja med träning, hundpromenad och lunch. Jag brukar inte komma igång förrän på eftermiddagen och jobba, men sen kör jag utan paus i 3-4 timmar. Så imorrn ska jag väl testa mina två rätter igen och se om de blir bättre... vi får väl se. Recepten kommer i Du i Fokus så fort de blir godkända  :-)


måndag 25 september 2017

Matsedel v 39

Äntligen är jag på banan igen viktmässigt! Jag är inte nere helt på min målvikt, men en bra bit på väg. Maten är bättre och mer kontrollerad igen, jag kör mina 2-3 pass på gymmet och har det lugnt runt mej. Nåja... magen spökar ju fortfarande... men det är som det är med den saken.

Nu är det lugnt ett par veckor till och dem ska jag utnyttja på bästa sätt. Snart är det Bak- och Chokladmässan, om tre veckor är det pressdagar med fullt ös och sedan drar jag iväg till Kroatien några dagar. Men tills dess är det lugnt!!! Jag gillar lugnt, gärna tom lite tråkigt  :-)

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med zucchini och festaost 3 SP plus pasta
Tisdag: Fisk i ugn med grönsaker 3 SP plus potatis
Onsdag: Kyckling provencale 4 SP plus ris/pasta
Torsdag: Filegryta med ananas 4 SP plus ris
Fredag: Snabblagade curryräkor 6 SP plus pasta
Lördag: Blomkålspizza 4 SP
Söndag: Lasagne 9 SP

Jag ska testa lite nya recept både på mat och bak under veckan, så håll koll på min intsagram @marlenerinda  :-)

Ha en fin vecka!

söndag 24 september 2017

Lördagsgodiset kom med nyheter!

Jag har under flera år haft ett litet samarbete (obetalt) med Cloetta där jag några gånger om året får
hem deras nyheter för att testa. Den här gången var det inte bara godis, utan även nöt och frömixer.

Nu kanske några av er tänker "men vaddå? Hon är ju Viktväktare och vill gå ner i vikt, då får man väl inte äta godis?" Det är ju det som är så bra med Viktväktarna! Man får äta precis vad man vill, men kanske inte så ofta som man vill. Jag äter godis på helgerna och det funkar jättebra. Hade jag inte fått göra det hade jag nog inte stått ut i längden. Så jag äter och njuuuuter!

Höstens nyheter landade i butikerna under veckan som gick och mina favoriter är glasklara! Den nya Ploppen är sååå god! Det är två olika smaker; Plopp Salty Caramel och Plopp Polka och även om jag inte är något större fan av polkagris så tyckte jag att den var jättegod! Att jag skulle gilla Salty Caramel var ingen större överraskning, jag gillar allt med choklad, kola och salt. Så den fick mer än godkänt!

Center gillar jag också, men inte kaffe... trots detta var den nya Centerrullen med Cappuccino helt ok! Ni som gillar kaffe kommer att älska den!

Malaco Crazy Face Hot var inte riktigt min grej. De tidigare Crazy Face som kom i våras var jättegoda, men de här var inte alls i min smak. De här är i smakerna Burning Mango och Flaming Red Fruit. Först smakar de frukt och sen blir de starka.

Två nya Dental Fresh låg också bland nyheterna, det är en slags tuggtablett som är bra för tänderna. De nya smakerna är Eucalytpus och Lemongrass, goda och känns fräscha i munnen.

Åsså var det alltså även nöt- och frönyheter! Nutisal har kommit med en ny topping för sallader och en för yoghurten. Bägge var riktigt goda och jag måste erkänna att jag åt dem bägge som lösgodis med handen direkt i påsen. Grejen med dessa är att de inte innehåller varken salt eller socker och nötterna är rostade utan olja över öppen låga.

Det är jätteroligt när man får hem nyheterna från Cloetta. Jag är ju godisråtta av stora mått och att då få testa lite nytt är ju en dröm. Just de här nyheterna ska finnas i de flesta butiker from nu, men frö- och nötmixerna hittar man säkrast på Coop. Hoppas det blir lite lakritsnyheter nästa gång  :-)


torsdag 21 september 2017

Jakten på lägsta möjliga vikt...

Hälsa, vikt och träning är en stor del av mitt liv och särskilt hälsa och vikt har varit det under de senaste 17 åren. Det var då jag skrev in mej på Viktväktarna och på något mysko sätt blev kvar där, både som anställd, egen företagare och numera sk Guldmedlem.

Jag har fortfarande kontakt med många av våra gamla medlemmar, är med på flera olika forum på facebook och håller mej uppdaterad med nya rön, forskning och när det kommer nyheter både i Viktväktarnas program och andra kostprogram/dieter. Kurer förkastar jag, det blir oftast jojobantning och är inte bra för hälsan. LCHF och 5:2 är inte heller dieter jag varken förespråkar eller gillar eftersom de innebär att en del livsmedel är förbjudna och det krånglar till livet både för en själv och andra. Det blir ett för stort ingrepp i livet helt enkelt. Jag gillar Viktväktarna för att det handlar om sunt förnuft, man får äta allt (men inte alltid) och det blir ganska snart en del av livet utan en massa krångel.

Det finns dock ett par saker som oroar mej när det gäller viktnedgång och som personer ofta pratar om 1. takten 2. målvikt. Om vi börjar med takten... alla skulle säkert vilja vakna smala och slippa hela viktkampen. Men då skulle vi ju inte ha lärt oss något på vägen. Och egentligen handlar det väl inte om att gå ner i vikt, det handlar väl om att gå ner i vikt och sedan hålla sej på en hälsosam vikt i längden? Jag brukar säga att bragden är inte att gå ner snabbt i vikt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där. För det ska gudarna veta att det är en sak att gå ner i vikt, en helt annan att behålla den nya vikten!

Många har stora krav på sina kroppar och blir besvikna om de går ner mindre än ett kilo i veckan. Och detta verkar vara oavsett hur stor övervikt de har... Står det still någon vecka eller tom har ett plus är paniken nära och man kan inte förstå vad som är fel. Men nu är det så att våra kroppar ofta är klokare än vi själva och helt enkelt går ner i den takt som den anser är bäst för oss. Det är inte hälsosamt att gå ner för snabbt, man kan drabbas av bla gallsten, blodtrycksfall och en massa annat. Med en lagom lugn takt hänger skinnkostymen med och även vår hjärna OCH vi lär oss en massa på vägen.

Klicka så ser du bättre
Och då kommer vi automatiskt till det där med målvikt. Viktväktarna använder sej av BMI och för att vara hälsosam ska man ligga inom BMI 20-25 och då siktar 95% på att hamna på BMI 20. Man vill alltså droppa flera kilo i veckan och sedan hamna så lågt som möjligt inom hälsosam BMI. Vad man kanske glömmer bort är just den lilla detaljen att vikten helst ska hållas också... Att hoppa upp och ner i vikt är inte bra för kroppen. Att hålla en ny vikt är inte lätt, att hålla en låg vikt är skitsvårt! Mitt råd brukar vara att gå ner till normalt BMI; alltså 25 och sedan känna efter kilo för kilo och stanna där kläderna känns bra och man klarar att hålla vikten utan jättestora uppoffringar. Då får jag oftast en fnysning till svar.

De som varit färdiga och sk Guldmedlemmar ett tag höjer ofta sin målvikt, det är helt ok att göra så så länge man fortfarande ligger inom normalt BMI. Man upptäcker nämligen att man inte klarar att hålla den låga vikten man bestämt sej för, utan hela tiden måste ha koll på allt man äter och ändå kanske vågen visar plus. Att år efter år ha superkoll på varenda grej man stoppar i munnen är inte ett hållbart liv. Så har jag haft det pga av sjukdom, det är inget roligt liv!

Det enda hållbara i längden, och nu säger jag detta med 14 år i branschen och lika många år på min målvikt, är att gå ner långsamt (och ta mängder med smällar på vägen) och att sätta en målvikt som är realistisk och går att hålla i längden. Här har tyvärr inte kraftig benstomme någon som helst inverkan... vad jag har förstått så väger våra skelett ungefär lika mycket, det skiljer bara något hekto på tunn och kraftig benstomme...

Mina råd till alla som kämpar med sin vikt blir därför:
* Ta det lugnt! Se det långsiktigt!
* Jämför dej inte med någon annan!
* Sätt en realistisk målvikt!
* Få inte panik över ett plus, livet är så!
* Acceptera att kroppen ibland vet bättre än du!
* Gläds åt minsta minus och ibland tom över plusminusnoll!


Och det viktigaste av allt - Tänk på din hälsa! Du har bara en kropp!


onsdag 20 september 2017

När pengarna inte räcker till...

* Detta är ett samarbete - ni som känner mej vet att jag bara pushar för saker jag själv använder eller kan tänka mej att använda*


Jag betalar nästa allt jag köper kontant, förutom stora grejer förstås - de betalas med kort. Riktigt stora grejer betalas via faktura, som vitvaror och renoveringar. Jag tycker inte om att stå i skuld och har därför knappt något lån kvar ens på huset.

Men nu står vi där med en stor och en mindre renovering gjord, ytterligare en som ska göras och dessutom har vi hoppat på ett erbjudande om att dra in fiber i huset. Detta ska ju betalas och nu är ju frågan om vår buffert räcker till detta...

Man ska ju inte handla om man inte har pengar, det är min övertygelse. Men renoveringarna var nödvändiga och ökar värdet på huset, att dra in fiber gör att vi kan säga upp den fasta telefonen och därmed spara in den kostnaden på ungefär 3,5 år. Så nu funderar vi febrilt!

Ska vi sälja av halva hushållet för att få ihop pengarna? Ska vi låna upp lite till på huset? Eller ska vi ta ett mindre lån och betala av det på kortast möjliga tid? På Financer.com kan man jämföra olika privatlån. Man får låna mellan 500 och 500 000 på 15 dagar till 5 år och det går blixtsnabbt att se vad det skulle kosta hos var och en. Det skadar ju inte att kolla... Så jag börjar väl där!